Vilka hjältar
Avskyr att jag är så orolig av mig. Är någonting inte som det brukar eller om någon i min familj/nära vänner gör någonting värt att vara orolig för (eller ibland inte ens det..) så är jag oftast mer orolig eller nervös än vad man borde vara.
I detta fall är det Patric (och nu också bästis Robin), jag har inte kunnat sova ordentligt, vilket jag aldrig kan göra när han är ute på larm, men denna gång har han varit ute och slitit sedan lunch igår. Respekten jag har för räddningspersonal, så som både ambulansförare, poliser & brandmän är enorm.
Att binda upp sig veckor i sträck, dag som natt, på sin fritid för att (hur sjukt det än låter) riksera sina egna liv för att rädda och hjälpa andra människor i nöd, är för mig helt otroligt. Vilka hjältar!
Hur typsikt är det inte att det ska hända grejer i princip alla nätter man är själv också haha? Att det knakar och låter konstigt & saker trillar ner är jag van vid. Men att sovrumslampan (som jag faktiskt hade släckt igår, vilket jag aldrig har när jag är själv, och tydligen inte borde haft heller haha) stod och blinkade runt 00 inatt när jag försökte sova var obehgaligt, jag drog täcket över huvudet och låtsades att det inte händer haha. När jag vaknade till (för första gången) runt 02 så var lampan tänd istället. Det har den fått vara (tillsammans med resten av lägenheten) denna natt haha. Nu ska jag försöka fortsätta sova, med Måns liggandes på magen ♥ LOVE